Både varken och eller

Näej

2011-09-09T18:29:00.001+02:00

Bloggandet är slut för mig.

Inte odlandet dock.

Kom ihåg att täckodla, kom ihåg att inte köpa konstgödsel, och kom ihåg att leva, andas och lära.

Tack och hej!

Rosenbönsblom till slut

2011-08-30T13:07:00.001+02:00

Ha! Ha ha ha!

I tre år har jag satt rosenbönor. I två år har de försvunnit, blivit uppätna, blivit överkörda, kokat bort, torkat ut, drunknat...

Det här året har de klarat sig ända till blomningen! Äntligen!

Fin färg. Fina blommor. Fina blad.

Jag är glad.

Tillbaka

2011-08-23T15:03:00.003+02:00

Nu är jag här, eller var jag nu varit förut. Kanske varit nyssens också. Ibland är det svårt att veta.

Den här sommaren går till historien. Min historia, världens historia, din historia. Det blir kanske lite olika långa kapitel för var och en av oss men kapitel blir det.

Lejonkatten är fortfarande död. Det är ett irriterande konsekvent tillstånd, det där död. Han ligger begravd på en bra plats och jag önskar att det dröjer länge innan jag behöver jordfästa fler vänner.

Den kompetenta kontrollantkatten lever och har hälsan. Hon blev förstås ledsen när Lejonkatten tassade vidare, men hon har klarat det bra.

En kattdam på tio jordsnurr har flyttat hit.

Vitlöken gick i blom.

Det regnade på fel ställen.

Det kom fel djur på fel ställen.

Ärtorna försvann.

Jag glömde gallra bland morötterna.

Växthuset har inte kommit upp än.

Jag ligger efter på samtliga plan.

Och nu är jag tillbaka.

Hej igen!

Om döden

2011-06-02T14:51:00.002+02:00

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet" hade jag ju kunnat skriva när jag skriver det första inlägget efter sex veckors tystnad.

Men, det är inte överdrivet. Någon har dött. Ryktet är missvisande, men inte överdrivet.

Lejonkatten har dött.

Det har gått en tid sedan det skedde men det gör lika förbenat ont fortfarande.

En mindre ädel del av mig

2011-04-17T21:51:00.001+02:00

Jag blir så avundsjuk på människor som kan ta en eller två receptfria värktabletter och av detta få fullgod smärtlindring. Mig verkar ingenting riktigt bita på och det blir mest bara biverkningar, inte så mycket smärtlindring.

Men jag är inte bitter... eller jo. Lite. Ibland.

Skillnaden i ljus är lärorik

2011-04-02T12:47:00.003+02:00

.
Frö från samma fröpåse, sådda samma dag i likadana torvbriketter och i samma minidrivhus har de stått. Den ena i gassande solljus, den andra i skuggan av en krukväxt. Ingen helskugga, men en över dagen vandrande skugga.

Om att bära på saker, och om lök

2011-04-02T09:00:00.003+02:00

Få saker bär jag alltid med mig. Kamera är inte en av dem. När jag stod där med två påsar sättlök, gul sättlök, i handen frågade jag mig varför.

Den ena påsen var kravmärkt och innehöll små sättlökar i färgen gul lök. Den andra påsen var inte kravmärkt och innehöll små sättlökar i färgen neongul.

Varför bar jag inte med mig kamera? För att jag tappat hoppet om att det inte ska hända igen?

Gissa

2011-03-30T09:19:00.004+02:00

Sand, gräsklipp, libbsticka, fågelbadet, tomat, basilika, stevia, gurka, tagetes.

Vad har hänt, eller vad håller på att hända, hos Varkenocheller?

Efteråt

2011-03-29T11:06:00.002+02:00

När vi gjort allt vi kan
när vi presterat på max
vi vet att det bär eller brister

När växthuset är monterat,
bostaden städad och tömd
blanketterna ifyllda
tentan inlämnad
kassan räknad

När katten lägger sig
vi segnar ner
det ljusnar

Efteråt

Vila i rosmarin

2011-03-23T11:42:00.003+01:00

Jamen vad ska jag skriva och säga då? Hur ska jag uttrycka med egna ord något jag inte ens rett ut hjälpligt inombords? Duger det inte med några spridda låtcitat så får det vara.

Somliga slag går inte att ducka för. Tills den värsta svullnaden lagt sig ägnar jag mig åt att hitta någon vila i att ta sticklingar på rosmarin, åt att peta ner tomatfrön i blöt såjord, åt att reglera fuktigheten i drivhusen, för ibland blir det bara för mycket för mig.

Hela världen i sin famn

2011-03-18T13:18:00.004+01:00

Det händer alltid mycket. Alltid, överallt. Åtminstone nästan. Nu på sistone har det varit lite extra mycket, har jag tyckt, med revolutioner och kupper och demonstrationer och flygförbud och hot om inbördeskrig och funderingar på delningar av länder och så jordbävningen, tsunamin och kärnkraftstrulen i Japan.

Det pratas om att kärnkraft ändå är bland det renaste vi har i den kategorin, men vad jag förstår så är den ungefär lika brutaldålig som brunkol. Ej heller är den riskfri, koldioxidfri eller oändlig, som ofta hävdas.

Vi kanske behöver förbruka mindre, och mer rättvist. Somliga borde få lite mer och många av oss borde få väldigt mycket mindre.

För det som händer i världen är vi en del av, alltid.

Det känns bättre nu

2011-03-16T17:20:00.002+01:00

Att jämföra med detta.

Inte om kvinnor och inte om män, och inte en dag för sent

2011-03-09T09:33:00.002+01:00

Internationella kvinnodagen igår. Åttonde mars varje år brukar jag undvika nyhetsrapporteringarna och också försöka undvika torg i stan. Jag vet nämligen inte hur jag ska kunna hålla tyst när någon trycker upp en ros i ansiktet på mig och säger Grattis på internationella kvinnodagen.

Att göra så är att spotta på mänskligheten, tycker jag. Att trycka upp en hårdbesprutad ros, som odlats under vidriga arbetsförhållanden, och som transporterats med flyg (som drivs med bränsle som ofta produceras under tveksamma arbetsförhållanden, och förpestar vår samtid såväl som våra efterkommandes framtid), i ansiktet på alla som verkar uppfylla normen för XX-kromosomer... Näe fy. Låt mig vara ifred. Bedöm inte mig efter huruvida jag har en utbuktning mellan axlarna, och om du gör det - säg för fan inte grattis.

Internationella kvinnodagen är en viktig dag som skulle kunna användas för att lyfta viktiga frågor som ofta glöms bort. Låt det vara en sådan dag, inte en extra ojämlik Valentine's Day. Snälla.

Lite grönt och lite hopp

2011-03-04T11:34:00.003+01:00

Grönmyntan verkar ha överlevt vintern i kruka. Med tanke på myntans rykte ska den väl överleva vad som helst, och med tanke på myntans rykte får den finna sig i att hos mig bara bo i begränsade utrymmen. Nu funderar jag på om jag skulle våga sätta mynta nära trädgårdslandet om jag bygger en beteshage för kaninerna runt - men kanske blir det lite väl mycket jobb. Jag vet inte.

I väntan på att kunna komma ut och så, så tittar jag i frökataloger. Än har jag inte beställt några fröer, men snart brinner det i knutarna. Tomaterna behöver komma i jorden snart... och än har jag inga frön att få ner i jorden.

Jag dricker mig lite kravkaffe och äter mig lite kravchoklad med mintcrisp i, tittar på solen som strålar tillbaka, släpper ut katten (det är min huvudsakliga sysselsättning här i världen), funderar på bloggens framtid och njuter av att få vara med ännu en gång när vintern långsamt övergår i vår.

På väg!

2011-03-03T19:53:00.003+01:00

Solen är skarpare nu, och ibland värmer den mig lite om ryggen när jag går till komposten.
Hålen på bilden är inte fotspår, nej, det är takdroppspår!

Det blir vår och det är dags att så. Vintern kommer att ta slut. Jag känner det nu.

Sture den store?

2011-03-02T11:00:00.002+01:00

Det finns många kung Magnus och Erik och sådär i svensk historia. De flesta har lite roliga ök- eller smeknamn dessutom. I svensk nutidshistoria finns det en kanin som heter Sture Nougat. Han har en del gemensamt med somliga forna kungar, då han har en tendens att rumla runt i sänghalmen utan att bry sig nämnvärt med vem han gör det, men i övrigt verkar han rätt ödmjuk. Trivs bra med att sitta på en hylla och tugga på sitt hö, och att hoppa runt och att bli klappad. Det är livet på en hylla det, säger Sture Nougat.

Vill ut, men inte i det här

2011-02-22T11:12:00.002+01:00

Utanför bild, till höger: Ytterdörren. Utanför bild, innanför ytterdörren: Den katt som hade tänkt gå ut.

Alla dessa knoppar kan väl inte ha fel?

2011-02-19T08:36:00.000+01:00

Alltså näe. Jag har trott att det varit slut på vintern flera gånger... men så blir det tio grader kallare och ännu en decimeter snö, gång på gång. Det börjar kännas tröstlöst, men det kommer att komma en dag då körsbärsträdet blommar igen!

De finns

2011-02-18T12:29:00.003+01:00

Jo, det finns fik som säljer ekologiskt kaffe och ekologiskt fikabröd. Och jo, det finns människor som liksom jag behöver raljera över positivt tänkande-klichéer. När tillfälle ges kombinerar jag detta, vilket resulterar i koffeinstinna samtal om allt - och då menar jag verkligen allt.

Det laddar mig med positiv energi. På riktigt.

Om att ha det och ta det

2011-02-11T13:44:00.004+01:00

Jaha, nu får hängmatteprojektet vila lite för nu måste det skrivas lite här. Engla har skrivit ett blogginlägg som absolut har en hel del goda poänger om att avundsjuka sällan föder framgång, men som också sätter fingret på några ömma punkter.

Inläggets första mening, "Det finns ingen annan än du själv som försatt dig i den situationen du befinner dig i just nu", sitter väl fint i somliga situationer men inte i andra. Hon skriver att det är bra om du är lycklig och har ett liv du är nöjd med, för då förtjänar du det, och att du om du är olycklig kanske är i behov av att förändra något. Absolut, det kan vi väl hålla med om.

Men du är inte ensam om att ha makt över ditt liv. Du kan tänka att det handlar om inställningen och bestämma dig för att du har det bra eller åtminstone håller på att få det bättre, du kan bestämma dig för att göra allt för att må bra och ställa saker tillrätta och det kan, om gud vill och byxorna håller, resultera i att du också får positiva besked och bra resultat.

Du har makten över ditt liv, men du är inte ensam om det.

Ingen människa är en ö, hur många gånger ska vi behöva konstatera det? Eller, om det nu finns någon människa som är en ö: Även öar gränsar mot annat. Är du en ö, så är din granne kanske havet. Hav skvätter. Det kan komma att skvätta in över dig, in över din strand. Via havet kan oljespill från en annan ö skölja in över dig, och oavsett om du väljer att se det som ett problem eller en utmaning så ligger oljan där och förorenar din strandremsa. Oavsett hur du väljer att hantera det så har du ett oljeutsläpp att hantera.

Det viktiga är inte hur man har det utan hur man tar det - så brukar människor säga och tro att de är väldigt smarta. Jomenvisstserrö. Hur du har det kommer att påverka hur du tar det, det lovar jag dig.

För att avsluta detta raljerande inlägg smäckar jag in ett citat från David and the Citizens låt Devil:
Like you said: "You get what you deserve,
Well I must have been a devil

Äsch då

2011-01-27T23:52:00.000+01:00

Jag får väl dra på mig alla stickade grejer som ligger här i hörnen och gå ut och hänga upp hängmattan. Svårare än så ska det väl ändå inte vara!

Med vårkänslorna kom minusgraderna

2011-01-26T21:18:00.001+01:00

Vårkänslorna kom, då när snön smälte och gräset syntes här och där. Då när det räckte med varma kläder, inte hundra varma kläder, för att gå ut. Så kom minusgraderna och snön och
jag drar snötäcket över huvudet och vill inte riktigt acceptera väderverkligheten. Funderar på att skotta fram landet, och tvångsså. Men det kanske inte är någon vidare bra idé, egentligen.

Sitter fast

2011-01-25T19:41:00.002+01:00

Det nyproducerade porslin vi har tappar färgen. Det jag köpt på loppis däremot, det verkar klara allt. Där sitter dekoren fast.

Och fast sitter jag. Igår såg jag barmark, idag kom det snö.

alldeles nyss: hackade lök

2011-01-23T22:39:00.002+01:00

Idag hackade jag köpelök. Lökcirkeln slöts alltså inte. Men... nästa vecka beställer jag lökfrö.

Vad vill ni odla, och vad odlar ni?

Ojdå

2011-01-22T18:53:00.002+01:00

Har bestämt mig för att alltid, alltid, alltid fota det jag stickar.
Och så ger jag bort två sjalar och ett par muddar och kommer på att ajdå.
Dåligt batteri i kameran och dåligt ljus i vinterkvällen.

Blixtar och dunder, men på detta stickade jag under trevliga stunder:

Framtidshöns

2011-01-21T11:09:00.001+01:00

Så småningom kommer jag att starta datorn efter att ha varit i hönshuset. Jag kommer att kunna rapportera äggstatus, fjäderstatus, alltmöjligtstatus. Jag kommer att gödsla med egna hönsens gödsel och äta egna hönsens ägg och mata egna hönsen med egna trädgårdens ogräsrens.

Det är en bit kvar till dess. Hönshus måste jag få till, och utegård. Och så behöver jag hitta höner också men det är nog inte så svårt.

Men sen. Sen ska inte äggen jag äter vara stämplade med neonrosa.

Jag är rädd och jag kan inte flyga

2011-01-20T14:35:00.002+01:00

I höstas frågade en vän mig om jag kan flyga. Nej, var mitt spontana och ärliga svar, för jag tänkte inte längre än fräknarna räckte och jag är ju människa utan vare sig vingar eller flygcertifikat.

Han menade mera medicinskt, visade det sig. Och jo, då kan jag ju flyga i bemärkelse befinna mig i fordon uppe i luften.

Det mynnade ut i att jag faktiskt flög, i den senaste bemärkelsen, bara några dagar senare. Jag såg tillvaron ur ett annat perspektiv än mina vanliga och jag skrattade samtidigt som jag bajsade på mina barn.

Det där "Jag kan flyga, jag är inte rädd" är förresten inte alls lugnande på mig. Varför ska jag bli lugn av lögn? Jag kan inte flyga, och jag är rädd, ju! Det känns åtminstone ärligare.

Du har gjort det tusen gånger jag har gjort det en miljon

2011-01-19T20:42:00.001+01:00

Jag byter garn och jag byter sticksätt och jag byter storlek på stickorna men resten består.

Det var en gång ett par alldeles för stora och långa, men sköna, byxor

2011-01-18T12:21:00.003+01:00

Såsom sjuklig och sängliggande sitter många vanligen bekväma kläder fruktansvärt illa, och sömmar och skärphällor gör till och med ont ibland. När det där hände mig köpte mina anhöriga ett antal mjuka sköna mysbyxor till mig, och de räddade mig verkligen från flera små men väldigt irriterande problem i form av skavsår och andra obekvämligheter.

Min kropp gjorde sitt jobb till slut och blev frisk. Sängliggande är ett smärtsamt minne blott, sjukligheten likaså, och även om jag gillar att skrota runt i bekväma kläder så var de där svarta mysbyxorna, som dessutom växte i tvätten, ett par för stora och för långa svarta mysbyxor för mycket.

Så jag klippte av dem och gjorde något annat med dem. Vill ni veta vad?

I en skyddande atmosfär

2011-01-17T13:17:00.002+01:00

En liten grej jag gör, men som jag tror kan ge effekt, är att försöka att på café alltid efterfråga ekologiskt eller rättvisemärkt kaffe. På pressbyrån svarar de glatt att det är ekologiskt kaffe, för det är certifierat av Rainforest Alliance (en liten groda, återfinns också på giftiga bananer). Jag svarar, inte lika glatt men snällt, att jag inte ger mycket för den märkningen och så går jag därifrån utan kaffe. Det gäller att inte göra det här när kaffesuget är alltför starkt, för jag vet ju att jag inte kommer att få något kaffe... men jag tänker att det kan vara bra för pressbyråfolket att veta att somliga inte nöjer sig med grodan.

Ofta finns det ekologiskt kaffe, och det är underbart. På det universitet där jag pluggar säljs bara ekologiskt kaffe, oftast är mjölken till ekologisk, och på det stora hela så har de faktiskt ett rätt så bra utbud. Där jag jobbar är det också bara ekologiskt kaffe som gäller, men det är inte så konstigt då det är en liten arbetsplats där samtliga delar mina värderingar. Skönt är det dock!

Min favoritloppis satsar numera på KRAV-kaffe, som en direkt följd av att jag har argumenterat för det. Och även om den inte serverar så himla mycket kaffe, så värmer det gott att höra när loppisgästerna säger "men så gott kaffe! vad är det för sort?" och får veta att det är hmmhmmmärkets ekologiska.

Men ibland blir det bara fel... Någon vecka innan jul kom en vän som bor en bra bit bort på besök, och vi bestämde oss för att fika ihop på ett relativt nyöppnat fik i stan. Det var lunchtid och jag hade svårt att hitta något att äta, för det var räkor och lax överallt och till slut så beställde jag faktiskt en laxmacka trots att den uppenbarligen var odlad och trots att citronskivan ovanpå var såväl onödig som oekologisk... men jag frågade i vart fall efter ekologiskt kaffe.

De visste inte om de hade ekologiskt kaffe. Kanske hade de ekologiskt kaffe. Kanske inte. Jag fick titta på förpackningen, men nej, det fanns inget som tydde på att innehållet skulle vara ekologiskt. Sedan sa de att deras egen bönblandning nog var rätvisemärkt, och jag som kände att det hela hade blivit mycket större än jag tänkt sa jaja, det blir bra.

Vi tog våra mackor och gick och satte oss, och så kom en ur personalen fram med en liten portionspåse med kaffe och sa "men du, det står ju här att den är förpackad i en skyddande atmosfär".

Jag trodde att jag hörde fel, fattade fel, eller att det var ett skämt. Men nej, tyvärr, det gjorde jag inte.

Så jag tror att jag ska fortsätta med att aktivt efterfråga ekologiskt KRAV-märkt kaffe på café.

Matens pris

2011-01-15T18:47:00.002+01:00

Hela dagen har det snöat och jag har inte något behov av att ta mig utanför hemmets kokong just nu. Därför passar jag på att snö in på matindustrin, genom att lyssna ikapp på Matens pris på Sveriges Radios hemsida.

Jag kommer bara fram till en enda sak: Nu är det, i smått och stort, alternativ tre som gäller.

Länktungt inlägg det här, förlåt. Eller varsågod, kanske. Och smaklig måltid!

Men den som inte har råd då?

2011-01-14T11:52:00.004+01:00

BlueWhiskey tog upp en viktig aspekt i sin kommentar på föregående inlägg. Ibland räcker inte plånboken till de val man skulle vilja göra - helt sant, och synd.

Ofta tycker jag att argumentet saknar grund, för att jag får höra det från personer som tydligen har råd att käka mat ute, att köpa inredningsprylar, att dricka sprit... och då är det en fråga om prioriteringar och inget annat. Då är det där med plånboken bara en kass undanflykt för att slippa tänka när man handlar.

Ibland räcker inte pengarna ens till det mest basala. Ibland räcker de med nöd och näppe till att täcka basbehoven. Jag säger ingenting om det.

Däremot, däremot, så har jag svårt för dem som, som sagt, kan konsumera lyxvaror och ändå skylla på pengabrist - för det är inget annat än lathet och dålig stil. Säg i så fall rakt ut vad det handlar om: Jag skiter i om människor har dött under framställningen av den här produkten, jag vill ha den ändå.

Det finns sätt att kunna leva på ekologisk mat och inte behöva betala mer än för konventionellt odlad och framställd, men då måste man kanske ställa om en del på sina konsumtions- och matvanor.

Ekologiska färska kryddor är dyra, ja, men det är faktiskt de ickeekologiska också. Jag ger helt enkelt tusan i att köpa det, och odlar själv i fönsterkarmen. En påse frön och en säck jord kostar lika mycket som fyra krukor kryddgrönt, men räcker till betydligt mer än så.

Ekologiskt kaffe kan vara dyrare än konventionellt, absolut. Själv köper jag ett som kostar runt 35 kronor per halvkilo, och de allra flesta kaffesorter som inte är ekologiska kostar faktiskt mera än så i vart fall i de butiker jag handlar.

Ekologiskt bröd är svårt att hitta, tycker jag. Ekologiskt mjöl, socker, gryn och så vidare är betydligt lättare, och det blir billigare att köpa det och baka själv, än att köpa färdigt ickeekologiskt.

Att köpa mat som får stå och bli dålig är förresten aldrig ekologiskt, hur många kravmärken produkten än har. Inte är det ekonomiskt riktigt heller. Ät!

Ekologisk choklad är oftast inte dyrare än ickeko. Hundra gram mörk choklad med KRAV och Fairtrade-märkning brukar kosta lika mycket, ibland en krona mer, än motsvarande ickekrav, ickerättvisa.

Nu tog jag upp lyxprodukter. För ja, choklad, kaffe, färska kryddor och i viss mån bröd är lyxprodukter. Om du har svårt att få pengarna att räcka till att köpa ekologiska alternativ av ovanstående, så rekommenderar jag dig att du dricker en kopp kaffe mindre per vecka, att du aldrig gör mer kaffe än du dricker upp, att du minskar din chokladkonsumtion med 10%, att du skippar de färska kryddorna helt ett tag, och att du komponerar ihop goda måltider av resterna i kylen istället för att ta en macka när det "inte finns nåt att äta".

Och vips, så räcker pengarna till att också köpa ekologisk mjölk för en krona mer per liter.

Den som verkligen vänder på sina slantar ska givetvis inte känna sig träffad av det här. Det är en skam för vårt land att vi försätter somliga personer i situationen där de knappt kan överleva, på grund av saker de själva inte rår för.

Om att hålla käften och om svek av egna ideal för att respektera andras snabba val

2011-01-13T09:09:00.005+01:00

Karins miljöblogg tar ofta upp ämnen jag funderar över. Nu senast skrev hon om flygresor och om hur det kan vara att sitta på fikarasten och lyssna på kollegor som ska iväg med flyg till en veckas strandspenderande. Det är svårt att kritisera andra människors val, och det tycker jag nog att det ska vara. Däremot känner jag mig ofta obekväm i att det är så svårt att själv genomföra sina val utan att indirekt kritisera och provocera andra.

För jo, jag tycker att det är skitdumt och totalt oförsvarbart att käka jätteräkor. Säger jag det? Näe, jag petar bort, väljer annat, säger ingenting om antibiotikan och skövlingen för att försöka påverka en vän att välja något annat på menyn, säger ingenting om det för att försöka påverka en lunchrestaurangs utbud.

Och vi har i princip slutat köpa fisk här hemma, vi passar på när det finns KRAV-märkt fisk men annars får det vara. Vi käkar inte lax längre, men ändå håller jag oftast god min när det snackas god lax, billig lax, trevlig snabb och nyttig mat... Jag håller tand för tunga och säger ingenting om billighetens pris, jag säger ingenting om varifrån färgen på laxen kommer, jag säger ingenting om konsekvenserna av laxodlingarna, om att laxen nog inte är så nyttig nu som den en gång var för de där omega3-halterna är inte desamma nu som förr.

Jag ser en burk aromat i en god väns kryddhylla och jag säger inget.

Någon gång omvandlades jag till en tyst mes som inte ens försöker, av rädsla att såra människor och skada relationer. Hur kan jag stå för det valet? Ska jag stå för det valet?

Stefans lilla gröna

2011-01-12T17:33:00.005+01:00

Stefans lilla gröna - en handbok i utanförskap, så heter boken vars omslag pryds av Stefan Sundström ståendes i en gödselhög. Den är inte liten, med titelns politiska hintande är glasklar och klockren.

Stefan Sundström har vridit på sin ordkran och låtit den rinna över sida efter sida, uppblandat med fantastiska bilder på höns och husvagn, Stefan Sundströms baksida överdragen med trasiga jeans, djupbäddar, slaktad tupp, hackade grönsaker... och allt är viktigt och vackert.

Han skriver om förvildade jordärtskockor, om första ungens första smakportioner (egenodlad palsternacka), om att man kan se sanningen om fisken i vitögat och
1. sluta äta fisk
2. tänka Efter Mig Döden och vara ångestberiden, eller
3. fiska mört och följa Sundströms recept på surmört, eller friterade fiskkakor.

Han skriver om hur man odlar tobak och gör snus, han skriver om att imponera på newage-tanter med hjälp av egenskapad vinägermoder, han skriver om att framställa rusdrycker och om att avgifta sig med nässlor.

Vi får en historia om glidmedel och bröstpumpar, och en annan om punkare med privat tuppuppfödning. Vi får en del handfasta tips, några spridda låtcitat och en jädra massa inspiration, men det som bäst sitter kvar i mitt huvud är den fasta övertygelsen om att alternativ 3 är något att satsa på.

Författare är Stefan Sundström, fotograf är Jeanette Andersson, och härifrån kommer mitt exemplar.

Allt för att odla

2011-01-11T21:00:00.002+01:00

Lusten till och intresset för att odla verkar växa. Så lämpligt och så underbart att odlingsplaner spirar! Jag vill uppmuntra och peppa och framförallt betona att det inte är så där svårt och konstigt som många verkar tro.

Mina varmaste rekommendationer till den som vill odla är:
1. Läs Lena Israelssons eminenta bok Handbok för köksträdgården. läs den från pärm till pärm.
2. Odla och känn efter. Lukta på jorden. Smek ärtskidorna. Skryt om dina framgångar. Lär av dina motgångar. Räds inte leriga byxknän.
3. Läs Stefan Sundströms bok Stefans lilla gröna.

Punkt 3 och punkt 2 är möjligt att byta ordning på. Möjligen punkt 1 och 3 också, men odling ska komma efter Israelssonläsning.

Ja, och ge fanken i att blanda in konstgödning och kemiska bekämpningsmedel!

Nya vanor gror

2011-01-08T22:51:00.004+01:00

Näe, det är inte så roligt att handla grönsaker med vetskapen att de flesta som ligger där i nån affär är fina förpackningar av vatten och lite handelsgödsel men inte så mycket mer. Det är dyrt, det är tråkigt, och det är inte ens gott. Undantag finns förstås, men i de flesta fall undviker jag faktiskt att köpa grönsaker.

I januari är det dock dåligt med skördeklara grejer i mitt trädgårdsland, så en del plastinpackade rotfrukter får jag surt betala för. Gul lök, röd lök, vitlök, lite kryddor och en del inlagd gurka och squash och potatis har vi kvar men det är nog allt.

Ett billigare och roligare sätt att få lite gröna (okej okej, på bilden är de vita...) saker på tallriken är att grodda fröer. På bilden är det alfalfa, men jag ska dra igång krasse, ärter och kanske rödbetor nu. Färskare och fräschare än en del av butikshyllefyllningarna, det är jag säker på!

Hur sår jag gyllenbär?

2011-01-07T11:01:00.004+01:00

Förra året köpte jag frön hos Runåbergs. Det ska jag fortsätta med, för de har ett bra sortiment, bra värderingar, bra priser och god service. Där köpte jag fröna till mina gyllenbär, och så bredsådde jag dem - jag tryckte alltså ner en massa fröer med kanske två centimeters mellanrum i ett tråg som i det här fallet bestod av en gammal hämtmatsförpackning. Riktigt hur djupt kommer jag inte ihåg, men så fort Runåberg är klara med sina uppdateringar av sidan så går det ju att gå in där och läsa sådd- och odlingsbeskrivning för gyllenbär. Sedan höll jag jorden någorlunda fuktig, och såg de små fröna skicka ut små gröna plantor och när de var i hanterbar storlek, typ sex centimeter kanske, och utvecklat karaktärsblad, så skolade jag om dem.

Karaktärsblad är benämningen för de bladpar som inte är första bladparet. Det första bladparet ser i princip alltid likadant ut på de flesta växter, de efterkommande uppvisar däremot artens mer karaktäristiska drag. Och omskolning, det är att plantera om plantorna så att de står en och en i en kruka, istället för många i ett tråg.

Så småningom avhärdade jag dem, genom att låta dem stå ute på skuggig och vindskyddad plats på dagarna men inomhus på nätterna, och sedan stod de ute hela sommaren i stora krukor. De är tåliga. Jag glömde ibland att vattna och ärligt talat så missade jag väl att ge dem näring tillräckligt ofta, men de växte så det knakade och producerade många mycket goda bär åt mig ändå.

Dessutom är blommorna väldigt fina, om än små, och det känns himlans lyxigt med närproducerade gyllenbär till mellanmål!

I år ska jag nog sätta dem på friland, dock, för jag tror att de kanske skulle må ännu bättre av det. De funkar litegrann som tomater, men de ska inte klippas eller tuktas för det fixar de bra på egen hand.

Det här blev en rätt lång text, trots att jag tycker att det är en lättodlad växt. Kör hårt!

Skörda frukten av i fjol

2011-01-05T09:43:00.004+01:00

Gyllenbär (tänk physalis) och tomatillo var segrare i förra årets odlarsäsong. Det blev gyllenbär till eftermiddagsfika så gott som dagligen, så himla gott och så himla häftigt att själv kunna odla något som känns så exotiskt. Tomatillona hamnade mest i grytor och såser, funkar bra det med, men det roligaste med dem var nog själva odlingen ändå.

Det kanske mest fantastiska är att några frukter av gyllenbär och tomatillo från förra året fortfarande är i okej skick. Fröna ska skrapas ur, jag tänkte nog göra så som man ska göra med tomatfrön, och sedan ska de i jorden.

För, det är dags att så nu. I varje fall gyllenbär, tomatillo och chili.

Nu är nu

2011-01-04T09:26:00.002+01:00

Visst längtar jag efter att raderna med morötter spirar. Självklart saknar jag att kunna gå ut i trädgården för att ordna mig ett mellanmål. Och påstår jag att jag inte otåligt väntar på att jorden ska reda sig för att så, då ljuger jag.

Men nu är nu, och inte snart. Nu kan jag sticka utan att först behöva hårdskrubba bort jord från naglarna. Jag hinner planera, jag hinner drömma, jag hinner göra allt det där som hamnar i skymundan snart.

För nu är nu. Nu är det vinter och ved. Nu är det stickning och städning. Och nu är det alldeles bra.

Det kommer mera!

2011-01-03T13:05:00.002+01:00

Ingen årssammanfattning. Ingen fortsättning på trettiodagarsutmaningen. Däremot ett löfte: Daglig uppdatering.

Och utöver det gamla vanliga om kompost, fröer, jord och låtcitat, så tillkommer höns, kaniner, odlingsbäddsanläggning, och en massa bilder.

Imorgon börjar vi.

Den perfekta julklappen är gratis!

2010-12-21T14:24:00.001+01:00

Det finns en väldans klok och driftig människa som jag tycker mycket om och som driver en väldigt vettig och bra affär. Jag klickade in på ebutiken där nu precis, och såg att den perfekta julklappen är gratis. Klicka och le!

Min tro

2010-12-21T13:12:00.002+01:00

Min tro har mer med JAS än JHV att göra och mer med återbruk än reinkarnation.

Ibland har jag svårt att dra gränsen, göra skillnader.

Men jag gräver och svär och känner rätt ofta att det här med tomater är mirakel.

Och försöker behandla andra och mig väl.

Ett ögonblick

2010-12-04T07:50:00.002+01:00

Nu, nyss.

När jag legat vaken och väntat på ringsignalen, väntat på att sömnlöshet ska bytas mot snabbstartat dag.

När ringsignalen ringer, när jag snabbt stänger av den, när den jag älskar mest i hela världen lyfter ena armen och klappar mig på huvudet (träffsäkert, ibland är den där älskade människan så yrvaken att handen hamnar på kudden istället) och mumlar något om att inte somna om.

Där, då, när irritationen över att inte sova blir glädjen över att vara vaken.

Den där älskade människan sover än. Den här älskade människan har varit vaken ett tag.

07, min bästa vän

2010-12-02T07:47:00.002+01:00

Min bästa vän passar mitt bästa jag men accepterar mitt sämsta.

Vilken person det är, vilka personer det är, det kvittar väl kanske för bloggläsaren.

På lågstadiet skrev jag en dikt som löd

Min bästa vän är snäll, glad, söt och smart
och sur som ett äppelkart
men bara ibland så klart.

06, min dag

2010-12-01T09:03:00.002+01:00

Det börjar kvart i sju. Radion. Kvart över sju är det tv, kalender. Första december.

Fåglarna har ätit upp all mat, dags att fylla på.

Katterna vill ut... tills jag öppnar dörren och de känner kylan. De lägger istället beslag på filten.

Jag gör lunch och äter frukost.

Hittar mina långkalsonger, drar på mig dem.

Startar datorn, skriver det här.

Plockar ihop böcker.

Stänger av, släcker, låser, går.

Men dit har jag inte kommit än.

05 om kärlek

2010-11-30T12:10:00.002+01:00

Jag läser och han rullar ihop sig till en boll, kurrar, buffar, lägger sig så småningom mot min höft, somnar.

Jag sover och han kryper ner bredvid. En arm runt min midja, en puss på nacken.

Jag är vaken och hon snarkar, jag rör på mig och hon vaknar, hon trampar mig på magen ett antal gånger och somnar sedan om, på mig, med svansen mot min näsa.

Efter några månaders tystnad får jag ett sms. Något har gått åt helvete. Jag är på väg för att försöka hjälpa till.

Vi känner bara varandra genom ord, genom mail. När hon är glad blir jag glad. När hon inte hör av sig blir jag orolig. När hon så skriver igen, uppdaterar, andas jag bättre.

-

Ja, brottstycken. Valda delar, smulor av något stort, något sammanhängande, något tämligen avpersonifierat men ändå.

Och nu, ett återgivande av något stort, något jag bär med mig:

En lördagsförmiddag ringer en närstående som jag inte hört något från på ett tag. Han är glad, gladare än någonsin, berättar om en fantastisk människa, spännande kvällar, något osammanhängande är han men jag förstår.

Jag blir glad, varm, jag står i ett rum som inte är mitt och hör om en kärlekshistoria som inte är min och fjärilar kommer i gungning i mig och jag bara ler.

Vi lägger på.

Det tar ett tag innan vi ses.

Månader.

Men, så sitter de sedan i ett kök som är mitt och berättar om samma sak som han redan berättat för mig, över telefon den där lördagen.

Det tar ett tag igen, utan att vi hörs.

Det tar något år innan vi träffas igen.

Och så sitter jag där, i ett hus som varken är mitt eller deras, med en massa människor, och hör återigen berättelsen om den där första veckan.

De är gifta nu. Och de är kärlek.

04, om vad jag åt idag

2010-11-24T09:57:00.002+01:00

Vatten från kranen. Varm choklad (grädde, kakao, kaffe, hett vatten). Vitkålssallad (vitkål, olja, vinäger, ättika, svartpeppar, salt). Medicin.

Längre än så har jag inte kommit.

Så småningom tänker jag börja mjölksyra vitkål. Kanske morötter också. Och innan dess ska jag väl odla det också, kål har jag inte odlat än och morötter odlade jag förra året men i år kom de inte upp. Jag var besviken och beskyllde fröna för dålig grobarhet men för någon vecka sedan hittade jag fröpåsen, oöppnad.

Idag tänker jag sätta igång med att grodda ärter. Det vore bra om det blir bra och gott.

Förr tyckte jag om sushi. Nu växer det i munnen. Jag tänker på laxodlingarnas miljöpåverkan, på risets klimatpåverkan, på tonfiskens död, delfinerna som stryker med...

Bananer, kaffe, te, choklad, ris, fisk, det är de största som jag numera undviker. Jag står inte ut med tanken. Kan inte med att försvara att jag ska få billigare eller mer eller godare mat på bekostnad av världens hälsa. Är glad för KRAV och Rättvisemärkt, de gör att jag kan fortsätta min slentriankonsumtion om än mindre slentrianmässigt.

Men ändå.

Det stör mig att det är så mycket jag tillskansar mig och så lite jag ger.

03, om siffror, mina föräldrar och mina tolkningar

2010-11-23T10:44:00.002+01:00

Det här med siffror och om. Det är en trettiodagarsutmaning som jag fann här, och som jag tolkar lite mindre strikt än de flesta andra som följer den. Annars skulle jag ju vara ute ur leken nu.

03, dag som i dag jag bloggar, inte dag som i kalenderdag, ska handla om mina föräldrar och där fastnade jag lite.

Mina föräldrar bloggar inte. De har inte facebook. Det känns inte riktigt rätt att jag ska bestämma vad om dem som ska ut här, när de ju inte själva är på något vis aktiva i någon kanal liknande den här.

Så jag stannar där. Mina föräldrar bloggar inte och är inte aktiva på facebook. Och jag älskar dem, så mycket kan jag avslöja.

02, min första kärlek

2010-11-11T11:12:00.002+01:00

Objekten må växla men föremålen bestå, läste jag någon gång när jag var barn och precis knäckt koden. Det lät vackert och klokt.

Min första kärleks första objekt hade förresten tandställning och fräknar, var snäll och för mig otillgänglig. Det var mest tandställningen som drog, den såg så spännande ut.

Dag 01, om att presentera mig själv

2010-11-10T10:40:00.003+01:00

Länge sysselsatte jag mig med att börja om. Jag har gått från en kontext till en annan, alltid velat vidare, aldrig velat stanna. Min skräck har inte varit förändring, utan stillestånd. Det värsta jag kunnat tänka mig har varit att se likadan ut i flera år, att bo på samma plats, att träffa samma människor -

Det har inte handlat om om att bryta upp från dåliga platser, kläder, intressen eller människor. Jag har bara behövt, trott mig behövt, dra därifrån och börja om. Första gångerna är det befriande, skönt, det går att skapa sig en ny och bättre identitet eller i varje fall verka vara lite annorlunda mot den där trötta bilden av sig själv. Så småningom resulterade det i att jag suddade mig själv, blandade ihop mig.

För en tid sedan flyttade jag tillbaka till samma postnummersområde som jag växt upp i och verkligen inte tänkt komma tillbaka till. Omgivningen ser ungefär likadan ut nu som när jag var barn. Vänner jag lärde känna i femårsåldern och femårsåldern är vänner även idag. Avtrycken och intrycken smälter ihop och busschaufförerna känner igen mig.

Aldrig har jag stämt mer överens med mig själv än vad jag gör idag. Jag har slutat presentera mig, för grannarna vet var jag bor och jag behöver inte trycka på stoppknappen för att bussen ska stanna - chaffören vet ju vem jag är och var jag bor, bussen stannar när jag är hemma.

Det är på riktigt, det är viktigt och det är bråttom.

2010-11-09T09:01:00.002+01:00

Internet beskrivs ibland som ett stort steg för demokratin. Numera har alla (som har tillgång till dator och internetuppkoppling) möjlighet att publicera sina tankar, snabbt går det och många går att nå.

Hur använder du din tid på internet? Till rekreation, till nyhetsorientering, till att hålla kontakten med vänner som bor långt bort? Allt detta är bra, mycket bra, men idag ber jag dig att göra något utöver detta. Det tar inte lång tid, men det kan komma att påverka framtiden.

Idag är det den nionde november. Senast den tionde, imorgon alltså, måste remissvar ha kommit in till Jordbruksverket i ärende Dnr 22-9337/10 Föreskrift om bevarandesorter och amatörsorter av köksväxter.

Det enda du behöver göra är att läsa en kort och lättbegriplig text i ämnet (förslagsvis denna, eller denna, eller denna), och skicka ett mail till jordbruksverket@jordbruksverket.se där du uttrycker din tveksamhet kring förslagets konsekvenser.

Flute har bloggat en hel del i frågan, kolla där för att hitta flera länkar och mer information.

Det här är viktigt. Riktigt viktigt, och på riktigt.

Som man sår får man skörda

2010-11-04T11:55:00.001+01:00

Är lite upprörd. Återkommer. Men, tills jag samlat mina tankar: Läs här.

Den lille alkemisten

2010-10-28T07:56:00.002+02:00

Det här med att röra ihop vätskor och pulver har alltid legat mig varmt om hjärtat. Att skiva saker är också trevligt. Att hälla hoprört gojs över skivade saker och hälla upp det på burkar kan bara inte bli fel!

Meneh, ingen provsmakning har skett än. Huruvida jag är en liten alkemist som lyckats göra guld, eller om jag är en klantis som förstört gurkskörden, det återstår alltså att se.

Katt på sjal

2010-10-25T16:37:00.002+02:00

En färdig sjal och en nyfiken katt. Entrådigt garn kombinerat med entrådigt garn. Den ena rosa färgat på grått, det andra sektionsfärgat i rosa, lila och grålila på grått. Slätstickning, rundsticka, hålvarv i slutet och virkad kant sist.

Glad mottagare.

Tinnitussan

2010-10-25T12:26:00.003+02:00

Internet och relationer... det är svårt. I ett år har jag läst bloggen på tinnitussans.blogspot.com och så småningom kommit att bry mig mycket om människan bakom bloggen. Bloggen har varit låst en tid, och nu är den raderad. På grund av tekniska problem (så som att jag har råkat ta sönder min förra mobiltelefon) har jag inte kvar numret till människan som skrev bloggen, men jag skulle gärna vilja veta vad som hänt. Hur det går.

Så, Maria, om du läser det här eller om någon som känner dig läser det här, jag ber att få veta något lite mer.

Kommentarer på det här inlägget kommer inte att publiceras. Bara jag kommer att läsa dem.

Jag köpte min lycka för pengar

2010-10-22T19:20:00.002+02:00

Vitlök i grönt kuvert. Åtta sorters vitlök. 260 kronor, porto inkluderat. Mycket pengar per vitlök, ja, men mångfald är kanske inte alltid möjligt att summera i kronor.

Pallkragarna väntar. Jag är glad. Hittade andra sorter än Thermidrome, som är i princip den enda som säljs i handeln och som ärligt talat inte är helt hundra på dessa breddgrader.

Inte utan anledning

2010-10-16T10:43:00.002+02:00

Jag kommer troligen att dö. Statistiskt sett inte nu. Statistiskt sett har jag, beroende på mitt kön, min livsstil, min bostadsort, en hel del år kvar. Skönt att vila i men ändå, jag har inga garantier på att jag ens ska kunna hinna färdigt med det här blogginlägget innan jag rycks härifrån.

Hur efterlevande vill göra med mig när jag är död kvittar för mig, men jag vill gärna bespara dem det extra lidande det innebär att behöva fundera på hur jag hade velat ha det. Därför har jag pratat om det med dem som det berör. Du får göra som du vill, har jag sagt, för har jag väl dött så ska jag nog kunna hålla igen med mina åsikter (vilket jag dock aldrig varit bra på när jag levt). Jag gillar ju att göra saker för andra, att kunna ställa upp och finnas till hands, så organdonation är helt okej så länge mina anhöriga är helt okej med det - det är deras sorg som bestämmer, faktiskt. Ni kan bränna mig eller kompostera mig eller på annat vis låta min kolbaserade livsform fortsätta och bli en del av en fotosyntes nånstans, för helt och hållet av med mig det blir ni tamejfan aldrig.

Nämen titta. Nu börjar jag bli lite högmodig och tro att jag ska hinna trycka på publicera innan det är dags. Det är bra för jag har en hel del annat jag vill hinna med, dessutom. Dricka lite mer öl, hålla höns, utvidga trädgårdsodlingarna.

Jag är glad att få vara med. Det tänker jag, som tidigare framgått, alltid att vara.

Som om livet vore rakt och som om tiden vore mätbar

2010-10-14T12:22:00.002+02:00

När solen skiner är tiden annorlunda. Jag tänker på år och jag tänker på ålder, jag tänker på alla vänner som mår illa över att ha ett visst antal år passerat sedan födseln och som inte tycker att känslan eller karriären eller den personliga utvecklingen är i fas med åren.

Som om livet vore tid. Som om åren skulle avgöra. Som om alla måste nå lika långt och samma sak.

Jag kan vara en pinne i din statistik - men du kan inte sammanställa hela mig i ett formulär. Du kan inte veta om jag lyckats eller misslyckats för att jag har eller inte har ett välbetalt jobb eller ett givande jobb - du kan inte ens avgöra vad som är välbetalt och vad som är givande - och du kan inte veta om jag är lycklig för att jag bor si eller så, är ensam eller själv, inte ens min hälsa kan du avgöra genom att läsa mina journaler.

Livet är mer än rakt och allt annat än rakt. Jag lämnar ålderskrisen därhän för ärligt talat, ska jag krisa vill jag göra det över sådant som faktiskt spelar roll. Siffror är siffror, ingenting annat och inte mer betydande än så.

SD, SD, SD

2010-09-21T13:57:00.004+02:00

Valfusk, störande av torgmöten, stora manifestationer, uthängning på internet. Uppsägning, utfrysning, sminkning i ensamhet. Det är inte lätt att vara sverigedemokrat, men det är lätt att rösta SD.

Vi lever i en demokrati och även om sverigedemokraternas demokratiska grund är delvis sviktande kan jag inte tycka att det är okej att raljera om att de som röstat på SD är dumma i huvudet, inte begriper politik, eller är onda.

Jag är övertygad om att detta med att SD kommit in i riksdagen riskerar att leda till ett mindre demokratiskt och mer segregerat samhälle. Men, det är ett demokratiskt val som lett dem dit.

Ett parti som valts av 5,7% av de röstande i landet ska inte bemötas med att partimedlemmar blir uthängda på nätet. Det är inte okej.

Sverigedemokraterna får smaka på sin egen medicin, utspädd, det stämmer nog. Man kan tycka att det är rätt åt dem men det är fortfarande inte okej. SD må tycka att politiskt förföljda inte ska få asyl, men vi kan inte förfölja dem för det.

Vad vi kan göra, däremot, är att tala om de problem som finns i världen. Vi kan möta människor, samtala med människor, diskutera med människor, vare sig de är med i SD eller ej och vare sig vi delar deras åsikter eller ej. Låta alla bli hörda, så slipper vi kanske fler SD-mandat i framtiden.

Sinnesro, mod och förstånd

2010-09-20T22:03:00.003+02:00

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Det är inte mina ord. När jag försöker söka på upphovsman kraschar internet. Jag ber upphovsmänniskan om ursäkt och lovar att fixa när jag kan.

Nej, det är inte mina ord. Jag försöker formulera mina ord men det går inget vidare.

Länkar utan kommentarer

2010-09-17T17:56:00.004+02:00

Naturskyddsföreningens granskning av miljöpolitiken.

Sveket.

Sverigedemokraternas historia i korthet, sammanställt av Expo.

Vad jag kanske menar

2010-09-07T16:14:00.000+02:00

Att ingenting tar slut. Att vi inte kommer härifrån. Att vi inte kommer därifrån. Att vi är där vi är.

Att det är bra. Att det i varje fall inte är dåligt. Att det är något ogreppbart fint med att leva.

Om möjligheten till slut

2010-09-06T10:11:00.000+02:00

Det där om att allting har en början. Att allting tar slut. Vi kan inte greppa det men tar för givet att det är så.

Jag föddes och jag kommer att dö. Ingenting mera är säkert, sägs det. Jag vet inte det jag.

Definiera det. Definiera annat. Definiera skillnaderna.

Vi laddar begreppen. Gör begrepp av ord, ord av ljud, ljud av rörelser med läppar, tunga, stämband.

Kanske får vi ta med oss något dit vi går.

Ingenting vet jag säkert.

Blombett

2010-09-05T09:07:00.000+02:00

Vild ringblomma. Vild, som i oförädlad. Enkel och fin. Om pappa läser det här: Nej, de varken rivs eller bits.

Äntligen!

2010-09-04T10:55:00.002+02:00

Nu har Miss Brown öppnat nätbutik! Fantastiskt bra för folk som inte bor i den stan där Miss Brown håller hus, och för folk som inte kan komma till Miss Brown när det är öppet. Miss Brown på nätet har ju öppet jämt, hurra!

Här är länken en gång till! Miss Brown!

Det var Miss Brown som ordnade mina skobekymmer, förresten. Det som går att läsa om här.

Allt kommer bli allright

2010-09-03T16:26:00.001+02:00

Trädgården. Platsen, känslan, innebörden. Låten av Stefan Sundström.
Finns på tv4play nyhetsmorgon, och än har jag inte kollat.
Suger på karamellen lite.

Tidiga varningssignaler

2010-08-31T11:39:00.002+02:00

Under febertoppar ägnar sig personen i fråga åt att fundera kring huruvida kräftor som rör på sig är döda och huruvida döda eller kokta kräftor är bäst i komposten, om saltet i lagen förstör komposteringsprocessen och om skalen blir bra för maskar att föröka sig i. Detta igångsatt av att titta på ett nystan grönt garn.

Under samtal i goda vänners lag frågar personen i fråga direkt den som säger sig gilla sushi om den också köper sushi med sig hem, hur förpackningen ser ut i sådana fall, och om personen i fråga skulle kunna få förpackningarna.

Under resor ägnar sig personen i fråga åt att studera vilken färg jorden i plöjda åkrar har och vilka ogräs som verkar vanligast i varje passerat område.

Under stressiga perioder föreställer sig personen i fråga att den i själva verket är en potatis, och blir av detta lugn och harmonisk.

Under nedskrivandet av varningssignalerna ifrågasätter personen i fråga skarpt om detta verkligen är något avvikande.

Lökad satsning

2010-08-29T09:54:00.002+02:00

En låda vitlök och en halv låda schalottenlök på bokhyllan i vardagsrummet, och två lådor gul lök och en halv låda röd som ligger på tork just nu. Dessutom två pallkragar ännu oskördad silverlök.

Det är ingen mastodontskörd och det skulle inte räcka för att äta löksoppa varje dag hela vintern. Däremot räcker det nog för att täcka grundbehovet av lök fram till åtminstone vårkanten, kanske till och med fram till dess att det går att dra upp ny färsklök ur landen. I så fall är cirkeln sluten, i varje fall den. Kanske borde cirkeln av lök kallas lökring förresten.

Tack för teet!

2010-08-20T18:22:00.004+02:00

På något vis lyckades en person som inte vet någonting om hästar annat än det uppenbara, såsom att de som regel har fyra ben, som regel bor i stall, och som regel producerar riktigt bra gödsel, vinna en tävling som handlade om hästar. Hur gick det till? Vet inte, men förmodligen var en bidragande faktor till mitt deltagande att vinsten var ett fantastiskt vackert handspunnet garn, framställt av en fantastiskt fin människas fantastiskt skickliga händer.

Det bruna handspunna garnet fick jag utöver vinsten! Hur gick det till? Vad hände? Jag vet inte, men jag är glad och tacksam. Och, som om inte detta fantastiska garn vore nog, så fick jag te och choklad också. Rättvisemärkt choklad. Andrummet är inte bara generös, hon har koll också!

Men vem räknar precis

2010-08-18T11:40:00.004+02:00

Hög aktivitet råder i den ganska nyligen proppfulla komposten. Squashplantan som förut växte på toppen får nu kämpa för att sträcka bladen över kanten och om det inte vore lika med kvävning för plantan så skulle det gå att ösa på mer material för kompostering nu.

Läste någonstans att en genomsnittlig kopp kaffe har krävt 140 liter vatten från planta till kopp. Med tanke på att det fortfarande argumenteras om att ekologiskt kaffe är för dyrt så... tja, vad kostar det oss att brygga en kopp kaffe? 1 krona kanske? 5, om vi tar i. 5 kronor för 140 liter vatten. Handen upp, alla som någon gång köpt en halvliterflaska med mineralvatten för 18 spänn.

För den som undrar så ja, rubriken är lånad från Säkert!, Är du fortfarande arg. Och ja, jag är nog fortfarande arg. Bland annat.

Gröna svarta skor

2010-08-09T23:19:00.003+02:00

Skor är svårt. Rätt storlek, rätt utseende, hållbara och någorlunda miljöokej tillverkning till ett pris som går att leva med - lycka till. En del kriterier får alltid stryka på foten men trots att jag var väldigt mild i mina krav kunde jag inte hitta några enkla svarta hyfsat bekväma skor. Jag provade varenda par jag såg men det var alltid fel storlek eller åtminstone för trångt över området vars namn jag inte kan men det skulle vara knogarna om det gällde vantar.

Så kikade jag in lite snabbt i en liten butik som säljer hantverk och vintage. Fyra par andrahandsskor stod där, varav två svarta. Det ena passade mig inte, det andra var som handen i handsken. De var billiga, de höll för ett dygns festande i våt gräsmatta och på hårt stengolv, och med tanke på att de inte var nytillverkade så får de väl ses som ett miljöokej alternativ dessutom.

Miss Brown på Storgatan 64 i Linköping kan ha lösningen på fler bryderier än man anar.

Kanske kommer om en stund

2010-07-23T10:33:00.002+02:00

Vi börjar och slutar. Sår ett frö, skördar tomater, lägger resterna på komposten.

Den här bloggen började med en bild på tomater och kanske slutar den också så.

Kanske kommer nya uppdateringar så småningom. Kanske måste bara komposten brinna färdigt först.

Allt händer och inget förändras

2010-07-10T10:46:00.003+02:00

Stor schersminbuske med små schersminblommor, små pionbuskar med stora pionblommor. Ljuvliga dofter i pollensvullen näsa när potatisen kupas. Arbetsmarknadsministrar avgår och rädisor går i blom. Ingenting betyder något och allting har en mening. Allt hänger samman och ingen är en ö, utom de som är det.

Och mitt i allting och långt utanför finns vi och ni och du och jag och citronmeliss och svartpotatis och bondbönor med bladlusangrepp.

Om fågelsång

2010-07-07T09:57:00.002+02:00

Om jag skulle blogga nu så skulle jag nog blogga om trädgårdar och tankar. Om den där tidningen jag plockade upp, testet däri, där olika typer trädgårdsfolk togs upp.

Vad är det värsta som kan hända med din trädgård? Mitt första svar var att sniglarna äter upp (eller något annat förstör) allting. Mitt andra, mitt äkta: Att jag inte längre lyssnar på fågelsång.

Man kanske inte kan höra fågelsång och det är förståeligt nog ofta trist. Men, så mycket värre det vore att inte längre lyssna efter den.

Jorå

2010-07-01T17:44:00.000+02:00

Det blev allt rädisor i år också.

Förberedd

2010-06-17T13:17:00.005+02:00

Dillodling, bara en av många vettiga punkter i mitt extraordinära CV.

Vaknar efter bortglömda drömmar och repeterar strålande meriter och fina kommentarer kring vilken fantastisk människa och anställd det är de har framför sig.

Så, nu, nu är jag redo. För den där anställningsintervjun jag tydligen ska gå på i maj 2013. Vet precis vad jag ska säga.

Så bra.

Vild potatis

2010-06-16T21:07:00.001+02:00

Tusensköna, gräs, och några kokor lerjord. Därifrån hämtar jag basen till päravre i höst.

Vad är det som gör att man glömmer saker?

2010-06-13T10:18:00.005+02:00

Bondböna, pollenregnad. Och våtnarv och galen dill som jag inte har sått. Och svartpotatis och citronmeliss som inte syns. Och i bakgrunden vitlök förstås, och lite annan lök. Och såklart vild potatis. Det finns gott om galen dill och vild potatis i mina land.

Ruccola i mitten, lök till höger och vänster. Den vänstra är osynlig här men inte annars. Kanske är den röd. Den högra är nog silverlök. Eller gul kanske. Den som skördar får se. Och så tror jag att jag sått mangold mellan lökarna i båda de här kragarna men det är inte mycket mangold som kommit upp. Misstänker starkt att trädgårdsmästaren inte gillade mangoldplaceringen och helt sonika grävde upp fröna.

En vildvuxen schersmin ståtar med sina typiskt lila blommor... Tack, vilda näva, för att du täcker upp där busken tappat färgen!

I övrigt så glömmer jag saker. Hela tiden. Kommer på att jag inte minns om jag sått eller inte. Kommer på att jag inte postat det där jag tänkte posta för flera veckor sedan. Nu försöker jag komma ihåg att skriva upp sådana där grejer så jag kan försöka komma ihåg att titta på den där listan och göra det som står där så att det inte blir så hård konkurrens i minneskortet. Och i ytterligare övrigt så ja, rubriken är ett LW-citat. Dem minns jag åtminstone.

10 punkter om mig

2010-06-07T10:29:00.002+02:00

Jenny har skickat en award hit. Tack! En Beautiful Blogger Award, närmare bestämt, och jag blev glad. Såklart. I detta ingår en sådan där tiopunktslista och jag har funderat lite på vad som skulle kunna passa på den. Vad sägs om att veta om att

1) på min högra handled finns en knöl som jag självdiagnosticerat som en (ett?) ganglion (gangliom?)

2) mitt vänstra långfinger då och då värker på ett sätt som medför att endast obscena gester är möjliga

3) i mitt trädgårdsland finns en gul lampkupa i pressglas

4) jag har en förkärlek till riviga ullgarner

5) det finns många udda assietter i mina gömmor

6) jag tycker inte om att äta blåbär...

7) men jag odlar och plockar dem gärna

8) jag har torr humor

9) i mitt kök finns en tavla med oerhört dystert budskap som varje morgon får mig på bra humör

10) och jag dricker oftast mitt kaffe ur en gul mugg utan öra?

Jag skickar inte vidare, av skäl som kanske kommer i någon annan punktlista någon gång, men om någon punktar så läser jag!

Strålande sol och smittande skratt

2010-06-03T09:57:00.002+02:00

Hur förklarar man och hur sätter man ord på sådant som är så stort och så fantastiskt vackert och bra att inga superlativ kan mäta sig med innebörden? Hur ger man uttryck för glädje som spränger bort allt annat? Hur kan jag skriva att pusselbitar vars existens vi gett upp hoppet om äntligen har fallit på plats?

Det är strålande sol ute för andra dagen i rad, gyttjepölen har torkat upp och blivit trädgårdsland, chiliplantorna är omplanterade och det största och det vackraste och bästa kan jag inte skriva ett ord om.

Men undret har skett nu. Och evighetscirklar har brutits nu. Vi går in i nya tideräkningar, andra sorters spiraler, uppåtgående på sätt vi inte vågat tro på.

Det är du och jag och han och hon och vi och de och allihop.

Folkhemmet och bärbuskar

2010-06-02T10:11:00.001+02:00

Underligt hur allting kan ses som samverkande. Hur ett kapitel i en bok så enkelt och självklart kan kopplas till en del i en trädgård - och när jag läste om smulpajen och folkhemmet kom jag äntligen på var jag ska sätta den björnbärsbuske som väntar på plantering.

Den bästa loppisen

2010-06-01T10:17:00.003+02:00

Det kan inte ha undgått någon att jag gillar andrahandsaffärer. Att köpa redan tillverkade och använda saker istället för nytillverkade sprillans nya, det är bra för miljön. Att köpa kvalitetsprylar till lågt pris, det är bra för den personliga ekonomin. Och, sist men inte minst: utmaningen och charmen i att hitta roliga och udda prylar som funkar fint i ens eget hem, det är bra roligt det!

Den bästa loppisen är stor, har låga priser, och så mycket grejer att jag inte kan scanna in allting i min annars vältränade loppisscannarhjärna. Jag vill kunna vandra runt länge och ständigt upptäcka grejer jag inte sett förut.

De riktigt stora secondhandbutikerna fyller kriterierna väl, men enligt mig är den absolut bästa loppisen den här i Djupdalen, utanför Linköping.

Den är rätt stor, drivs av engagerade människor, och utökas varje år. Dessutom får man gratis kaffe bara man dyker upp - inget köptvång alltså, bara ett "Hej! Välkommen! Vill du ha kaffe?" och det tycker jag är fint.

Potager

2010-05-27T09:04:00.001+02:00

Det blir potageranläggning till hösten.

Känner ni min glädje?

Den borde lysa igenom!

Svara mig du

2010-05-25T10:23:00.001+02:00

Ibland, när fingrarna vill, blir det stickning. Inte bara jordpetande och lerklumpsfördelande med de här händerna, alltså.

Bästa flytet var en blivande basker, eller kanske mössa, i värmländskt ullgarn. Nu har jag glömt den någonstans. Attans.

Vild ringblomma

2010-05-24T11:19:00.000+02:00

I prydlig rad (för att vara gjort av mig) mellan två pallkragar med lök är det vild ringblomma på gång. De första bladen är så vackra - och namnet.

Vild ringblomma. Jag njuter av varje blad som kommit och längtar efter blommorna och doften, den där ringblommedoften som är så där mjukkärv som bara ringblommedoft är.

Den här prydliga raden ligger förresten nära hängmattan. Man kan nästan se de här små bladen därifrån.

Gräsklippet

2010-05-23T11:00:00.001+02:00

Funderar på vad grannarna gör med sitt gräsklipp. De undrar förmodligen vad vi gör med vårt - varför går vi med hinkar och samlar upp klippet, varför lägger vi det här och där i vårt kaotiska trädgårdsland?

Kanske lägger de det i komposten. Eller en hög. Slänger det? Gräver ner det? Jag ser inte att de täckodlar. Jag kanske borde fråga.

Åretruntliv

2010-05-22T13:36:00.001+02:00

Sundströms låt Trägårn bjuder på den kanske bästa sammanfattning av livet som jag någonsin hört: "alla mina sorger har jag lagt uti komposten, till våren kan jag vattna glädjen med den".

Så många människor att tycka om

2010-05-22T10:03:00.002+02:00

Det finns så många människor som är kloka, smarta, snabba, roliga, snälla, vettiga, ambitiösa, engagerade, talangfulla, kreativa och sprudlande. Så många människor att bli glad, berörd och inspirerad av. Så många vänner att lära känna och så många personer att träffa.

Ibland är det svårt att komma ihåg. Om man läser de svarta rubrikerna i en dagstidning till exempel. Eller om man läser en grundkurs i historia, samhällsvetenskap, genusvetenskap... och säkert en massa andra ämnen också.

Vikten av att se verkligheten i vitögat utan att försköna den finns givetvis, men ibland känns det som om man drar förbi allt positivt och fint alldeles för snabbt och lättvindigt.

Vi borde kanske försöka hålla lite mer i det bra också, för att orka göra bra saker. För att inte hamna i den där sumpmarken bestående av "en gör ingen skillnad" och "varför ska jag när ingen annan" och "vad spelar det för roll när det stora hela är skit ändå".

Tänk om det stora hela inte alls är skit? Tänk om skiten är något mindre i sin omfattning än vad allt det bra är? Tänk om den största faran med skiten är att vi slutar se och värdera det som är vettigt och fint - och tänk så totalt skit det skulle bli då!

Magnolia

2010-05-21T09:09:00.002+02:00

Finns det något mer omhuldat än magnolior i svenska trädgårdar? Jag är inte säker, men misstänker att många har den som storfavorit. Hos mig är den litenfavorit, de två magnolior som finns har varit eftersatta i flera år och storleken är ungefär som en liten svartvinbärsbuske - men det är något magnoliskt med dem ändå. Nu försöker jag sköta om dem så bra jag kan, trasslar ut ogräset som växt in i dem och ger dem näring, och även om jag njuter av årets två blommor på den minsta magnoliabusken så hoppas jag på det mångdubbla inom några år.

Nä asså

2010-05-19T10:46:00.000+02:00

En del av småkvistarna ska nog tas bort innan du sätter upp de här bönstöden. Men det är lugnt, ingen fara, du behöver inte hämta nån sekatör. Jag tar dem med mina supervassa musätartänder!

Bebis! Och tant...

2010-05-18T12:41:00.000+02:00

Kanske syns det inte så tydligt på bilden men det här är en liten bebisvariant av de tulpaner som redan bloggats. De större tulpanbladen bakom tillhör de stora tulpanerna och nu har det kommit två små kopior av dem, lika fina men mycket mindre!

Riktigt vad det är i genetiken som plötsligt gör krumsprång i mig och får mig att springa ut i regnet för att fotografera, får mig att sitta på knä i leran, får mig att förtjust slå ihop händerna, över två minitulpaner, har jag inte helt klart för mig. Någon slags tantgen är det garanterat, och även om jag kanske inte står för det helt och fullt så gillar jag det. Litegrann i smyg. Och måste nästan dra på mig de gamla punkbrallorna för att kompensera, men bara nästan.

Jorden, ärterna, skockorna

2010-05-17T09:37:00.001+02:00

Jordärtskocka vore ju fint att ha i trädgården! Förra året blev det aldrig av att införskaffa utsäde, i år glömdes det bort ett tag men sedan kom ett löfte om skockor från föräldrarnas land och dagen innan jag tänkte åka dit och gräva upp kollade jag vad de där rangliga pinnarna i det öde hörnet av min trädgård kunde tänkas vara... Och jodå, det var jordärtskockor som växte där!

Överlevnadshjärta

2010-05-16T10:31:00.000+02:00

Starten i det nya hemmet var inte helt enkel. En ogrundad misstanke om snigelinnehav ledde till uttorkning och sedan, när misstaget klarats upp, en kanske lite väl tilltagen badning för att få lite ny näring. Fint med bad men att dränkas är ju mindre kul... Och så till slut, äntligen, en egen plats i rabatten. Några veckor av tappert kämpande men sedan var all ork och energi fullkomligt bortblåst. Hela alltet försvann, plantan också. Inte så mycket som en torr pinne var kvar.

I höstas sattes tulpanlökar där plantan en gång stått. Som om det skulle ersätta, skyla över? Skitsnack.

En sista rejäl kraftansamling för att visa var skåpet ska stå och vem som ska blomma var; löjtnantshjärtat är kvar!

Den här sommaren blir bättre än förra. Mycket bättre. Förbättrade rabattförhållanden utlovas.

Inga problem

2010-05-15T11:28:00.001+02:00

Alltså, det där med vitlöksodling är verkligen inga problem. Se till att ha en kompetent kontrollant så ska du se att allt går galant!

En? Fem?

2010-05-14T16:02:00.002+02:00

Det var en gång en gräslökstuva. Eller kanske två. Nu är den (de?) väck, och fem.

På låtsas och på riktigt

2010-05-11T16:32:00.002+02:00

Lite deppigt läge när ingenting kommer upp ur jorden. Ingenting! Tack och lov sattes några bönor i muggar inomhus förra veckan och några av dem har kommit upp nu. Tack och lov.

Inspirerad av bönframgången tänkte jag göra samma grej med rosenbönorna. Påsen var borta, dock. Efter att ha bläddrat bland fröpåsarna och letat genom hela huset hittade jag den i nattduksbordet och kom så ihåg min logik när jag placerade den där. Rosenbönor är fantastiskt vackra ju. Och man ska smycka sitt nattduksbord.

Och så är det varm och jag ville ha något kallt att dricka. Nu sitter jag med en stor kopp varm choklad framför mig. Både varken och eller, det är sannerligen ett passande bloggnamn jag har!

Enkel matematik

2010-05-09T13:33:00.000+02:00

Det finns diskberg ibland. De kräver varmvatten för att elimineras. Varmvatten, och handdukar.

Om man inte eldar får man inget varmvatten. Om man inte tvättar får man inga rena handdukar att torka disken med. Om man inte gör det ena så slipper man det andra.

Jag tänkte ge dig några blommor men råkade behöva provsmaka lite för att se att de verkligen var okej...

2010-05-08T10:34:00.000+02:00

Så blir du varm

2010-05-07T11:26:00.002+02:00

Senaste veckorna har en snutt av en Cornelislåt tumlat runt i min hjärna. "Gnid in ditt skinn med nässlor så blir du varm", ett krasst konstaterande och en fin melodi.

För någon dag sedan snubblade jag över folk på nätet som gjorde det ena och det tredje med nässlor och idag gav jag mig den på att hitta nässlor i trädgården. Min trädgård har en magisk tendens att vara önskeuppfyllande, och mycket riktigt fann jag ett bestånd som nog kan skänka mig gödningsvatten och nässelmåltider hela sommaren.

Bondjäntan har lagt upp ett recept på nässelpesto, så det fick det bli. Nu missade jag visserligen både vitlök och peppar och ost och tomater, och orkade inte måtta utan höftade vilt och använde solrosfrön istället för mandel och ploppade i lite basilika också eftersom det var dags att toppa basilikaplantorna lite, men gott blev det ändå!

Och precis som Bondjäntan, så får vattnet som nässlorna förvälldes i bli gödning nu. Prrrfekt!

Storpotäten?

2010-05-05T08:09:00.003+02:00

Snart ska de här i jorden. Eller kanske på jorden, jag har inte riktigt bestämt mig än. Det lutar åt att jag raggar upp rejält med halm och lägger ut de här gullingarna direkt på marken och täcker med halm och annat organiskt material. Funkar det för andra så borde det väl funka för mig? Kanske ett lager sand under, lite gödsel, potatis, och så halm och löv och grejer. Det vore skönt att slippa gräva i den keramikartade jorden.

Asparges, Cherie, Blå mandel, och så de där potatisfynden jag gjort i landet. Har hittat tre till den här våren, övervintrade som växt i smyg, uppkomna av övervintrade från förra ägarens odling. Vilka sorter det är vet jag förstås inte men de verkar ju trivas utmärkt här, så i år odlar jag dem planerat.