Näej

Bloggandet är slut för mig.

Inte odlandet dock.

Kom ihåg att täckodla, kom ihåg att inte köpa konstgödsel, och kom ihåg att leva, andas och lära.

Tack och hej!

Rosenbönsblom till slut

Ha! Ha ha ha!

I tre år har jag satt rosenbönor. I två år har de försvunnit, blivit uppätna, blivit överkörda, kokat bort, torkat ut, drunknat...

Det här året har de klarat sig ända till blomningen! Äntligen!

Fin färg. Fina blommor. Fina blad.

Jag är glad.

Tillbaka

Nu är jag här, eller var jag nu varit förut. Kanske varit nyssens också. Ibland är det svårt att veta.

Den här sommaren går till historien. Min historia, världens historia, din historia. Det blir kanske lite olika långa kapitel för var och en av oss men kapitel blir det.

Lejonkatten är fortfarande död. Det är ett irriterande konsekvent tillstånd, det där död. Han ligger begravd på en bra plats och jag önskar att det dröjer länge innan jag behöver jordfästa fler vänner.

Den kompetenta kontrollantkatten lever och har hälsan. Hon blev förstås ledsen när Lejonkatten tassade vidare, men hon har klarat det bra.

En kattdam på tio jordsnurr har flyttat hit.

Vitlöken gick i blom.

Det regnade på fel ställen.

Det kom fel djur på fel ställen.

Ärtorna försvann.

Jag glömde gallra bland morötterna.

Växthuset har inte kommit upp än.

Jag ligger efter på samtliga plan.

Och nu är jag tillbaka.

Hej igen!

Om döden

"Ryktet om min död är betydligt överdrivet" hade jag ju kunnat skriva när jag skriver det första inlägget efter sex veckors tystnad.

Men, det är inte överdrivet. Någon har dött. Ryktet är missvisande, men inte överdrivet.

Lejonkatten har dött.

Det har gått en tid sedan det skedde men det gör lika förbenat ont fortfarande.

En mindre ädel del av mig

Jag blir så avundsjuk på människor som kan ta en eller två receptfria värktabletter och av detta få fullgod smärtlindring. Mig verkar ingenting riktigt bita på och det blir mest bara biverkningar, inte så mycket smärtlindring.

Men jag är inte bitter... eller jo. Lite. Ibland.

Skillnaden i ljus är lärorik

.
Frö från samma fröpåse, sådda samma dag i likadana torvbriketter och i samma minidrivhus har de stått. Den ena i gassande solljus, den andra i skuggan av en krukväxt. Ingen helskugga, men en över dagen vandrande skugga.

Om att bära på saker, och om lök

Få saker bär jag alltid med mig. Kamera är inte en av dem. När jag stod där med två påsar sättlök, gul sättlök, i handen frågade jag mig varför.

Den ena påsen var kravmärkt och innehöll små sättlökar i färgen gul lök. Den andra påsen var inte kravmärkt och innehöll små sättlökar i färgen neongul.

Varför bar jag inte med mig kamera? För att jag tappat hoppet om att det inte ska hända igen?